Placenta är det organ där utbytet mellan moderns och fostrets cirkulation sker. Maternellt blod kommer till placenta via aorta, iliaca-artärerna och de uterina artärerna. Det arteriella blodet leds sedan vidare genom placenta i ett stort antal spiralliknande artärer som mynnar direkt i det intervillösa rummet. Därefter transporteras syre och näringsämnen via kapillärer över till blodet i navelvenen i navelsträngen vidare till fostret.
Navelsträngen har två artärer och en ven och fäster på placentas fetala sida. Navelsträngskärlen delar sig och förgrenar sig på placentas fetala yta i korionplattan. Från dessa kärl går grenar ner i placentavävnaden och bildar det kapillärnät som möjliggör utbyte av gas och transport av näring mellan moderns och fostrets blod. Det syrerika blodet leds vidare i navelvenen (vena umbilicalis) till fostret medan syrefattigt blod från fostret förs tillbaka till placenta via navelartären (arteria umbilicalis). På den maternella sidan leds syrefattigt blod tillbaka via venösa kärl.
Placenta har en genomblödning på cirka 500 ml/minut i fullgången graviditet. Blod kan passera fritt genom det intervillösa rummet när uterus är relaxerad. Då uterusmuskulaturen kontraheras minskar genomblödningen, för att helt upphöra när trycket blir tillräckligt högt, cirka 60 – 90 mm Hg, vilket är det tryck som ses vid en stark kontraktion eller krystvärk.
För en normal fosterutveckling krävs att placentas cirkulation är tillräcklig både för att tillgodose fostrets behov av syre och näring, och för att transportera bort koldioxid från fostret.
Cirkulation med utbyte av näring, syre och koldioxid