All tolkning av CTG förutsätter kunskap om fosterfysiologi och kunskap om faktorer som påverkar risken för fosterasfyxi. CTG-klassifikationen finns som stöd i dessa bedömningar, men ger aldrig hela bilden. Vi som arbetar med gravida och födande måste alltid ta ansvar för helhetsbilden utifrån vår professionella bedömning.
Vid svårighet att avgöra om antepartal eller intrapartal klassificering bör användas kan alltid den klassificering som anses lämpligast väljas. I journaltext ges en förklaring till valet av klassificering utifrån fosterfysiologisk förklaring till CTG-mönstret, situation och riskbedömning.
ANTEPARTAL CTG-klassificering
Används när den gravida inte har värkar.
Den antepartala tolkningsmallen har striktare kriterier för att CTG ska klassificeras normalt. Är kriterierna uppfyllda föreligger låg risk för asfyxi hos fostret. Många foster uppfyller de antepartala kriterierna långt in i den aktiva delen av födseln, en del ända till födelsen.
Kriterierna för ett normalt antepartalt CTG bör vara uppfyllda för att en gravid ska gå hem utan planerad uppföljning. Vid de tillfällen då det är aktuellt för en gravid att gå hem utan att CTG är bedömt som normalt enligt den antepartala tolkningsmallen, bör en skriftlig plan vara dokumenterad i journalen. Den gravida ska vara informerad och ha fått möjlighet att vara delaktig i planen. Hänsyn bör alltid tas till helheten.
I de fall den antepartala tolkningsmallen används i latensfas eller tidig induktion (prostaglandin/ballongdilatation) kan det vara fullt rimligt med icke repetitiva decelerationer (uniforma tidiga resp. variabla okomplicerade), om den gravida också har kontraktioner som fysiologiskt kan påverka fostret. Hänsyn till helheten ska tas och en plan för fosterövervakningen ska göras.
Det är vår professionella bedömning av huruvida det föreligger risk för fosterasfyxi eller pågående utveckling av fosterasfyxi och hur vi agerar utifrån eventuell risk, som är avgörande.
INTRAPARTAL CTG-klassificering
Används när den gravida har värkar.
Den intrapartala klassificeringen tar hänsyn till att fostret kan ha börjat spara på energi (avsaknad av accelerationer) och använder sitt fysiologiska försvar (decelerationer) mot den normala påverkan som kontraktioner innebär. Kriterierna för intrapartal CTG-klassificering baseras således på fostrets fysiologiska svar på kontraktioner.
För att avgöra när den intrapartala klassificeringen ska användas ska en bedömning göras om den gravida har kontraktioner som skulle kunna påverka fostret på så sätt att de intrapartala kriterierna kan förklaras fosterfysiologiskt.
Den intrapartala klassificeringen kopplas inte till var i förlossningsarbetet den födande befinner sig. Däremot behöver hänsyn tas till om fostret reagerar kraftfullt med tex decelerationer tidigt i förloppet och en helhetsbedömning bör göras för att bedöma om det är rimligt att fostret kommer ha resurser för ett förlossningsarbete.
I de fall då den intrapartala klassificeringen används tidigt i förlossning alternativt i tidig induktion, ska fosterövervakning fortsätta i enlighet med riktlinjerna för intrapartal fosterövervakning. Hänsyn till helheten ska tas och en plan för fosterövervakning ska göras.
Det är vår professionella bedömning av huruvida det föreligger risk för fosterasfyxi eller pågående utveckling av fosterasfyxi och hur vi agerar utifrån eventuell risk, som är avgörande. Ta även hjälp av den utökade informationen som finns på baksidan av CTG korten och som kommentarer i den digitala bedömningsmallen i Milou®.