Hypoxiutveckling

Hypoxemi

Vid hypoxemi sjunker syremättnaden i artärblodet, men cellfunktionen i vävnaden påverkas inte. Fostrets större blodkärl är försedda med kemoreceptorer som känner av syremättnaden, och så snart en sjunkande syrehalt identifieras, påbörjas en anpassning.

Fostrets försvar mot hypoxemi är ett effektivare syreupptag och minskad aktivitet, det vill säga minskade fosterrörelser och fosterandning. Genom dessa försvarsmekanismer och därigenom minskad energiförbrukning kan fostret upprätthålla sin energibalans.

Långvarig hypoxemi under graviditeten leder till minskad tillväxt, vilket ger ett lägre syrebehov än vid normal tillväxt.

Ett foster kan som regel klara av en hypoxemi under dagar och veckor. Långvarig hypoxemi kan dock medföra att utvecklingen av olika organsystem påverkas negativt – vilket i sin tur innebär att fostret är sämre rustat för att klara av den stress en förlossning innebär.

Hypoxi

Hypoxi beskriver ett tillstånd där syremättnaden sjunker ytterligare, så att de försvarsmekanismer som fostret utnyttjat under en hypoxemi inte räcker till. Cellernas basala funktioner riskerar då att påverkas. De vävnader som i första hand påverkas är de som inte är helt vitala för fostrets överlevnad, det vill säga muskulatur, hud, njurar och lever.

Vid hypoxi sker en stor insöndring av stresshormoner (adrenalin och noradrenalin) från binjurarna. Denna insöndring medför en omfördelning av blodflödet från lägre prioriterade organ och perifer vävnad till vitala organ som hjärta, hjärna och binjurar. Blodflödet i dessa organ kan öka upp till 5 gånger, vilket innebär att de tillförs tillräcklig mängd syre även med låg syremättnad i blodet.

Frisättning av adrenalin stimulerar även cellernas beta-receptorer vilket leder till anaerob metabolism med glykogenförbränning som följd. Anaerob metabolism uppstår först i perifer vävnad som genom det minskade blodflödet får för lite syre. En hypoxi som begränsas till perifer vävnad är normalt inte skadligt för fostret. Om centrala organ får tillräckligt med blod, glukos och syre fungerar de i stort sett normalt trots perifer hypoxi, och fostret kan klara denna situation under flera timmar.

Asfyxi

Fostret strävar så länge det kan efter att bevara hjärtats pumpförmåga med bevarat blodtryck. Jämfört med hypoxifas har asfyxifas därför en mer uttalad omfördelning av blodflödet. När fostret inte längre kan kompensera drabbas hjärna och hjärta av sviktande funktion ungefär samtidigt. Fostret måste då förlösas inom loppet av minuter. I slutstadiet av en asfyxi råder metabol acidos i centrala organ och hjärnpåverkan och hjärtsvikt uppstår. CTG-mönstret kännetecknas av upphävd variabilitet (som följd av hjärnpåverkan) och/eller bradykardi (som följd av hjärtmuskelsvikt).

Asfyxi