Det autonoma nervsystemet, som består av det parasympatiska och sympatiska nervsystemet, styr fostrets kardiovaskulära reaktionsmönster, såsom förändringar i hjärtfrekvensen. Det autonoma nervsystemet står utanför viljans kontroll.
Parasympatikus
Parasympatikus verkar via nervus vagus och aktiveras exempelvis vid tryck mot ögonbulben eller vid navelsträngsocklusion/-kompression. Ibland kan dock flera samtidiga orsaker ligga bakom en aktivering av parasympatikus. Aktivering av det parasympatiska systemet leder till att hjärtfrekvensen minskar, bradykardi.
- Parasympatikus
Sympatikus
Under en vaginal förlossning utsätts alla foster för någon form av stress, vilket aktiverar fostrets sympatiska nervsystem. Vid en vaginal förlossning kommer höga halter av stresshormoner frisättas hos fostret, medan barn som föds via elektivt kejsarsnitt har betydligt lägre nivåer. Stresshormonerna har betydelse för barnets normala neonatala anpassning.
Stress som exempelvis syrebrist under förlossning aktiverar sympatikus, varvid stresshormonerna adrenalin och noradrenalin frisätts. Detta leder till att fostret får en ökad hjärtfrekvens, takykardi. De frisatta stresshormonerna ökar belastningen på hjärtat.
Tre begrepp används för att beskriva olika nivåer av syrebrist hos fostret:
- Hypoxemi – syrehalten sjunker men påverkar enbart syremättnaden i blod (minskat syrgastryck i blod)
- Hypoxi – syrehalten sjunker även i perifer vävnad
- Asfyxi – en generell brist på syre med risk för sviktande organfunktion
Vid asfyxi aktiveras sympatikus maximalt, vilket gör att blodflödet till centrala organ prioriteras och att glukos mobiliseras från framför allt leverns och hjärtats glykogenlager.
- Sympatikus