Smärtlindring

Epiduralblockad

Blodtrycksfall  hos den gravida i samband med epiduralblockad är inte ovanligt. Om inte blodtrycksfallet snabbt åtgärdas kan det ge återverkningar på blodflödet över placenta till fostret. Den vanligaste CTG förändringen är en förlängd deceleration som uppkommer inom 20-30 minuter efter anläggandet av epiduralen. För att snabbt kunna åtgärda ett eventuellt blodtrycksfall, bör kvinnan ha en venös infart inför anläggande av epiduralblockaden, för tillförsel av vätska och läkemedel. Det finns också beskrivet att en period av ökad uterusaktivitet kan tillkomma. Om blockaden varken utlöser blodtrycksfall eller hyperaktivt värkarbete, ses i princip inga förändringar av CTG-mönstret.

Vasodilatation hos den gravida kan även leda till temperaturstegring med förhöjd basalfrekvens och nedsatt variabilitet hos fostret (vid sufentaepiduraler). Ju längre tid kvinnan har epiduralen desto större risk för tempstegring. Kroppstemperatur kring 38 grader kan ofta förklaras av epiduralblockad och bör behandlas. 

Kortvarig nedgång i basalhjärtfrekvens och uniforma sena decelerationer har rapporterats efter spinalanalgesi. CTG-förändringar är vanligare efter spinalanalgesi än efter epiduralanalgesi. I en randomiserad studie var CTG-förändringar lika vanliga efter spinalanalgesi som efter paracervikalblockad. .

 

Paracervikalblockad

Paracervikalblockad (PCB) kan ge upphov till nedgång i basalhjärtfrekvensen, eventuellt med nedsatt variabilitet. Ett förhöjt flödesmotstånd i blodkärlen till uterus efter PCB har rapporterats och en möjlig förklaring till fosterpåveran är att blodflödet i uterinakärlen reducerats. Ofta återhämtar sig fosterhjärtfrekvensen relativt snabbt (förlängd deceleration) för att sedan efterföljas av takykardi. Fostrets syra-basbalans påverkas sällan om frekvensen återhämtar sig inom 10 minuter.