Accelerationer är en tillfällig stegring av hjärtfrekvensen, orsakad av ett kortvarigt sympatikuspåslag. Accelerationer ses oftast under fostrets vakenhetsperioder i samband med fosterrörelser eller kontraktioner. Från och med graviditetsvecka 34 definieras en acceleration som en frekvensuppgång på minst 15 slag/minut under minst 15 sekunder, men före vecka 34 är de ofta kortare med längre amplitud och definieras som minst 10 slag/minut under minst 10 sekunder.
Under passiva perioder när fostret ligger stilla och sover lugnt kan accelerationer saknas helt, samtidigt som CTG-mönstret kan uppvisa lägre variabilitet. CTG-registreringen får då förlängas tills registreringen fångar en aktiv period. Man kan försöka väcka fostret genom palpatorisk stimulering, men tillförsel av kalla eller söta drycker till den gravida har inte visats förkorta tidsintervallet till aktiv period med accelerationer.
På samma sätt som normal variabilitet visar på ett intakt samspel mellan fosterhjärtats retledningssystem och det autonoma nervsystemet, är förekomst av accelerationer ett tillförlitligt tecken på normal syresättning.
Accelerationer kan vara utlösta av olika mekanismer och är ett normalt fysiologiskt svar på att fostret själv rört sig eller på annat sätt stimulerats (efter applicering av skalpelektrod, vaginalundersökning, skalpprovstagning eller smärta och stress hos fostret av annan orsak). Accelerationer kan även utlösas av kompression av navelsträngen under kontraktion, och anses då vara ett tecken på att det autonoma nervsystemet är intakt.
AccelerationerEtt normalt CTG bör innehålla minst 2 accelerationer per timme, om kvinnan inte är i förlossningsarbete utan man står inför beslut att kunna sända henne åter till hemmet. Under förlossning är däremot frånvaro av accelerationer vanligt utan att det innebär något tecken på hypoxi. Vad gäller accelerationer hos prematura foster, se kapitlet om prematuritet under fetala faktorer.
Framprovocerade accelerationer vid stimuleringstest under förlossning utesluter pågående hypoxi lika säkert som spontana accelerationer, och om en tydligt avgränsad acceleration ses vid undersökning behöver inte skalpblodprovstagning företas. En acceleration får dock inte övergå i, eller efterfölja en, deceleration för att räknas som tecken på ett väl syresatt foster.
Om fostret är mycket livligt kan frekventa och förlängda accelerationer ge intryck av ett oroväckande CTG-mönster med takykardi och decelerationer. En förlängd registrering är oftast tillräckligt för att kunna urskilja den sanna basalfrekvensen, men extra uppmärksamhet krävs om variabiliteten samtidigt är nedsatt. Likaså bör man vara uppmärksam på accelerationer som återkommer vid varje kontraktion, så att det inte är mammans puls som registreras.
Accelerationer (intern registrering)