CTG-mönster är oftast mer svårbedömda hos prematura foster. Ett prematurt foster har som regel en högre basal hjärtfrekvens, fosterrörelser kan utlösa decelerationer istället för accelerationer, och signalkvaliteten är ofta sämre med perioder av förlorad kontakt på grund av ändrat fosterläge.
Efter graviditetsvecka 30 till 32 är hjärtfrekvensen relativt stabil fram till fullgången tid. Efter vecka 34 används CTG-klassificering för fullgånget foster.
Basalfrekvens
Det omogna nervsystemet domineras av sympatikus framför parasympatikus vilket leder till en genomsnittligt högre hjärtfrekvens i lägre graviditetslängder jämfört med fullgångna foster. Hjärtfrekvensen sjunker successivt från ett medelvärde runt 141-145 spm före graviditetsvecka 28 till ett medelvärde på 133-138 spm i fullgången-överburen tid.
Successiv förändring av genomsnittlig basalfrekvens mellan vecka 24 och 40. (Från Amorim-costa et al. J Perinat Med 2017)
Variabilitet
I graviditetsvecka 24-25 ligger variabiliteten i genomsnitt vid den nedre gränsen av normalintervallet, för att successivt stiga ju längre graviditeten går. I fullgången tid ligger variabiliteten under vakenhetsperiod i medel runt 11-14 spm. Under sömnperiod ses däremot att fullgångna foster kan ha något lägre variablitet än prematura foster.
Från och med ungefär graviditetsvecka 28 går det förvänta sig att se en cyklicitet i fosterhjärtfrekvensen - en växling mellan högre variabilitet under aktiva faser och lägre variabilitet under faser med djup sömn. Detta har med mognadsgraden i nervsystemet att göra och det förekommer en stor variation mellan olika foster. CTG-bedömaren bör kontrollera om en tidigare CTG-registrering finns för jämförelse. Ett foster som har växlat mellan olika aktivitetsgrader redan före graviditetsvecka 28 ska förstås fortsätta uppvisa detta mönster; om fostret tidigare växlat mellan reaktivt och icke-reaktivt mönster så kan inte ett icke-reaktivt mönster skyllas på prematuriteten.
Variabilitet under aktiv fas
Förändring av variabilitet under aktiv fas med stigande graviditetslängd (● = 95:e percentilen, ▼ = median, ■ = 5:e percentilen). (Från Serra et al. 2009)
Variabilitet under sömnfas
Förändring av variabilitet under sömnfas med stigande graviditetslängd (● = 95:e percentilen, ▼ = median, ■ = 5:e percentilen). (Från Serra et al. 2009)
Successiv förändring av genomsnittlig variabilitet mellan graviditetsvecka 24 och 40. (Från Amorim-Costa et al. J Perinat M 2017)
Accelerationer
På samma sätt som variabiliteten ökar med stigande graviditetslängd, så ökar accelerationer både i längd och amplitud (area) och i antal. Flertal studier har undersökt effekten av att acceptera kortare och lägre accelerationer dvs 10 spm i minst 10 sekunder, och man har inte sett något sämre barnutfall med den mer liberala definitionen. Det är snarast förenligt med ett fosterfysiologiskt tänkande. Med definitionen 15/15 kan man i medeltal se en ökning från 1 acceleration / 30 min runt grav.vecka 24-25 till 6-8 accelerationer / 30 minuter i grav.vecka 40. Motsvarande ökning om 10/10-definition används ökar accelerationerna från runt 3 / 30 min till uppåt 10 / 30 min.
En mindre andel foster kan sakna accelerationer under hela registreringen, och man får då väga in all övrig information man har om den gravida kvinnan för att bedöma om kompletterande undersökningar behövs.
Accelerationer före graviditetsvecka 28, 10 bpm respektive 15 bpm
Förekomst av accelerationer med 10 spm respektive 15 spm mellan graviditetsvecka 24 och 28. (Från Roberts et al. BJOG. 2001
Successiv ökning av antalet accelerationer mellan vecka 24 och 40. (Från Amorim-costa et al. J Perinat Med 2017)
Decelerationer
Hos det neurologiskt omogna fostret så utlöser fosterrörelser ofta korta och grunda variabla decelerationer och före graviditetsvecka 30 är det vanligare med decelerationer än accelerationer. Det sker en successiv övergång från rörelseutlösta decelerationer till rörelseutlösta accelerationer.
I lågriskpopulationer foster beskrivs små decelerationer hos 7 % av fostren upp till graviditetsvecka 37 vilket tolkas som att enstaka isolerade decelerationer inte är tecken på någon risk för fostrets välmående. I ungefär 5-8 % av i övrigt normala CTG-registreringar förekommer decelerationer och saknas accelerationer utan någon negativ prognostisk betydelse. Sådana decelerationer kan vara normala hos friska foster som svar på övergående navelsträngskompression.
Successiv minskad förekomst av decelerationer mellan vecka 24 och 40. (Från Amorim-costa et al. J Perinat Med 2017)