Fostrets hjärta börjar slå under den femte graviditetsveckan. I början slår hjärtat med 80 – 85 slag per minut. Under de följande 4 veckorna ökar hjärtfrekvensen med cirka 3 slag per dag, för att i den nionde graviditetsveckan ligga mellan 155 och 195 slag per minut.
Fostrets genomsnittliga basalfrekvens blir successivt lägre med stigande graviditetslängd. Detta sker på grund av nervsystemets tilltagande mognad och att balansen mellan sympatikus och parasympatikus skiftar.
Basal hjärtfrekvens är den genomsnittliga hjärtfrekvensen, där accelerationer och decelerationer inte är inräknade. Den ska bedömas mellan kontraktioner under en period på minst 10 minuter. I fullgången tid är normal basalhjärtfrekvens mellan 110 och 160 slag per minut. Före vecka 34 är normal hjärtfrekvens 120-160 slag per minut. Barnets hjärtfrekvens styrs av det autonoma nervsystemet, där sympatikus ökar och parasympatikus sänker basalfrekvensen. Fostret strävar efter att upprätthålla en jämn och stabil baslinje i sin hjärtfrekvens. Därför är det ett oroande tecken om baslinjen svävar upp och ner (så kallad ”floating baseline”), ett mönster som ibland kan vara svårt att identifiera.
Normal basalfrekvens