Mer info kommer
Mer info kommer
Schema för klassificering av CTG-mönster är konstruerade för att hjälpa dig som användare till korrekt bedömning. Schematiska indelningar blir dock alltid verktyg med ibland otydliga gränsdragningar som inte alltid kan täcka den stora variation som ses i klinisk verklighet. Även ett klassificeringsschema förutsätter att hänsyn tas till helheten vid bedömning.
Vid klassificering av CTG-mönster bedöms basalhjärtfrekvens, variabilitet och decelerationer. Före förlossningsstart bedöms accelerationer med hänsyn tagen till graviditetslängd. Under förlossning är accelerationer inte avgörande för klassificeringen men de kan fortfarande ge viktig information om fostrets välmående och bör bedömas. CTG-mönstret delas in i normalt, avvikande och patologiskt. Uteruskontraktioner ska alltid bedömas eftersom de kan vara en reversibel orsak till avvikande eller patologisk fosterhjärtfrekvens. Läkemedel såsom morfin och kortison kan ge en övergående påverkan i samtliga graviditetslängder i form av nedsatt variabilitet och avsaknad av accelerationer.
Länk till svenska riktlinjer för bedömning av antepartalt respektive intrapartalt CTG.
Ett CTG-mönster bedöms som normalt när den basala hjärtfrekvensen är mellan 120 och 160 spm och variabiliteten är mellan 5 och 20 spm. Variabiliteten är ofta i den lägre delen av intervallen och kan även vara lätt sänkt. Accelerationer definieras som minst 10 spm under minst 10 sek, men det är normalt att accelerationer saknas på grund av fostrets omogna nervsystem. Det är normalt att fosterrörelser utlöser korta variabla okomplicerade decelerationer med låg amplitud.
Basalfrekvens |
|
Variabilitet |
|
Accelerationer (10spm/10s) |
|
Decelerationer |
|
Det finns olika riktlinjer beroende på var i graviditeten man befinner sig i, klicka på rubrikerna nedan för att se riktlinjer
för olika skeden av graviditeten.
Ett CTG-mönster bedöms som normalt när den basala hjärtfrekvensen är mellan 120 och 160 spm och variabiliteten är mellan 5 och 20 spm. En lätt sänkt variabilitet kan förekomma före vecka 30 bland lågriskgraviditeter. Accelerationer definieras som minst 10 spm under minst 10 sek, och bör ses under aktiva perioder minst två under en 20-minutersperiod. En mindre andel foster kan sakna accelerationer, och om övriga parametrar är normala kan det accepteras utan åtgärd. Variabla okomplicerade decelerationer kan förekomma vid fosterrörelser men det sker en successiv minskning och övergång mot rörelseutlösta accelerationer under en stigande graviditetslängd. Detta försöker riktlinjerna spegla genom att i intervallet 28+0 – 33+6 ange att enstaka variabla okomplicerade fortfarande är normalt.
Basalfrekvens |
|
Variabilitet |
|
Accelerationer (10spm/10s) |
|
Decelerationer |
|